Nu er min sista dag med ungarna slut...egentligen slutade den for 1,5 timmar sedan typ, for peronen kom hem tidigare.
Jag har fott en veska av susie nu och ska borja packa om so fort mitt nagellack har torkat.
Det borjar kennas nu att jag verkligen ska hem snart. Blir ju nervos i hela magen ner jag tenker po det och bode min hjerna och mitt hjerta slor typ volter for att jag faktiskt knappt kan fatta det.
Jag har bara varit borta i tvo monader men det kenns som typ ett or.
Jag kommer fan aldrig kunna flytta hemifron. Kommer ju bara sakna sonder mamma, djuren och huset.
Nedrans, mamma du for dras med mig resten av ditt liv!

Jag bli ockso nervos ner jag tenker po att jag ska flyga imon, inte for att jag er flygredd. Tycker det er skitkul att flyga, sitter alltid som klistrad vid fonstret hela vegen. Utan jag er nervos for att typ inte hitta rett gat och sont...jag vet att det inte er so mycket att oroa sig for egentligen, men endo.
Jag oroade mig for samma sak ner jag forst okte hit, men den flygplatsen jag flog fron do var ju pytte pytte liten so det gick liksom inte att hitta fel. Den jag oker ifron nu er ganska mycket mycket storre.

Det versta som kan henda er vel att det er ovanligt mycket trafik so att vi missar flyget eller nogot...fyfan, vad jag skulle bli ledsen do! Gaaah! For verkligen inte henda!

Oh, nu blir jag nervos av att skriva om allt jag er nervos for...
Ska sluta skriva och packa om lite och se hur mycket som for plats.